En bipolär mammas liv

Hej och välkomna alla läsare!

Nu har jag startat en ny blogg!
En blogg som kommer ha ett litet tema:

Att följa en mammas vardag, en mamma med diagnosen bipolär sjukdom.

Som temat lyder har jag alltså fått en diagnos.. bipolär.
Det började för drygt ett år sedan strax efter att vår älskade son Otto kom till världen.
Jag blev sjuk, väldigt sjuk efter att han föddes...
Jag fick en så kallad post portum psykos, och minnena, de som finns kvar vill säga,
hemsöker mig dag som natt.

En post portum psykos kallas även förlossningpsykos/amningspsykos och drabbar ca 1 nybliven mamma på 1000 och ska inte förväxlas med baby bluse / förlossningsdepression som är betydligt vanligare, ca 1 på 10.
Ni kan läsa ner om det här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Postpartumpsykos

Jag blev väldigt sjuk 3 veckor efter förlossning, troligtvis tidigare, med rädsla överbeskyddande av Otto, mani (hyperaktivitet), hallucinationer och vanföreställningar. Det var det mest otäcka jag någonsin varit med om i hela mitt liv!
Jag låg på sjukhus instängd i 4 veckor utan barn och fick endast träffa de närmaste.
Gick upp nästan 10 kg utöver graviditets-kilona pga mediciner och brist på fysisk aktivitet, vilket i sin tur nu har gjort mig väldigt ledsen och allt självförtroende är som bortblåst.

Jag var förtvivlad under denna tid eftersom jag inte fick vara med min son som en nybliven mamma ska få! Jag hade ju längtat så mycket efter hans ankomst och så fick jag inte vara med honom. Jag har aldrig varit så hatisk mot några människor som mot mina läkare. Men idag ser jag att de gjorde rätt när de faktiskt sövde ner mig när jag blev hysterisk. Annars kanske jag inte hade varit frisk idag!
Finns många som inte tar sig ur den sjukdomen, de fastnar helt enkelt!

Efter att jag fått mina ECT (el-chockbehandlingar) och medicinering har jag nu sakta men säkert återgått till ett underbart liv som småbarnsförälder! Jag kan inte ha en bättre fästman och pappa till mitt barn! Det finns inte många män som hade orkat stanna kvar under hela denna långa och svåra period!

Men det är ju inte över än.
Jag har nämligen väldigt dåligt minne av saker som hänt sedan 2 år tillbaka pga bla ECT som försvårar en hel del när det gäller mötet av nya människor.

Av min förlossningspsykos fick jag sjukdomen bipolär.
Dvs mano-depressiv sjukdom.

Ni kan läsa mer om den här:
http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Manodepressiv-sjukdom---bipolar-sjukdom/

Så nu går jag på regelbundna kontroller och får den medicin jag behöver och jag försöker tillsammans med läkarna ta reda på vilken typ det är jag har, då det finns flera. Men att alltid vara tvngen att leva med denna sjukdom är självklart jobbigt men då kom jag idag på en grej som förhoppningsvis hjälper; JAG SKRIVER EN BLOGG!

Älskar ju att skriva och tycker det är väldigt skönt att få berätta sin egen version där folk kan läsa, istället
för att "ha hört på byn" som jag fått höra många gånger.
Frågar någon, kan jag hänvisa till denna blogg.

Jag kanske inte kommer skriva så mycket om själva sjukdomen alltid,
utan som många andra personer gör, skriver om sitt liv i största allmänhet.
Det är ett skönt sätt att rensa skallen på, vilket jag behöver ganska ofta!

Jag vill även få fram att till er alla där ute som är bipolära och kanske skäms;
Du är inte ensam och du ska inte skämmas för din sjukdom!

Det syns inte utanpå, men det känns inuti.

Allt blir så mycket enklare och skönare när man "kommer ut ur garderoben" när det gäller denna sjukdom. Det har iaf hjälpt mig!
Har du några frågor eller bara vill prata, tveka inte att maila mig!

Det här blev en lite lång inledning men men, nu vet ni vad allt handlar om !
Avslutar detta inlägg med lite bilder från den gångna tiden: