Välkommen Fiffi!

Hej! Det hände något märkligt förra veckan.
En dag innan vi var tvungna att ta bort Shiva, pratade
jag med min moster i telefon. Jag sa att det känns som att
jag inte vill ha några fler djur någonsin. Då sa hon.
- jo men du får skaffa dig lite fler grodor.
då sa jag
- jo visst när man får tag på någon kanske,
dom är så svåra att hitta.

Dagen efter ringer dom från Zoolkatten i Linköping.
- Hej jag har lyckats hitta en groda till dig, den kommer i morgon.

Jag blev jättepaff! Har väntat på den där grodan i säkert ett år,
och efter att ha letat efter dem i olika djuraffärer, gick jag
till slut till zoolkatten för att se om hon kunde hjälpa mig
att hitta någon. Så efter något halvår ringer hon!

Jag blev jätteglad så nu hälsar vi lilla Fiffi välkommen
till familjen. Hon är bara bebis än så länge men hon
verkar trivas med sin blivande stora man Froggy, 
(ja jag vet, dålig namn-fantasi ...) fast han är ett par ggr större än hon. 
Men det lär det bli ändring på och fort går det ;)

Fiffi, Froggy och fiskarna

Fiffi och Froggy

Vila i frid älskade Shiva

Vila i frid vårt älskade lilla hjärta!
Vi fick äran att finnas i din närhet under en
alldeles för kort tidsperiod men jag hoppas vi ses
senare igen!
Du kommer alltid vara saknad hos oss!

Det tar emot att skriva detta inlägg. Därför har jag faktiskt
väntat med det ett par dagar för jag har inte orkat.
Orkar nog inte nu heller egentligen för jag började direkt
må illa när jag skulle skriva första ordet...

Shiva blev endast 2,5 år gammal. Verkligen ingen ålder
för en så i övrigt pigg och glad hund. Men när vi köpte
henne för ca 2 månader sedan hade vi ingen aning om
vilka problem hon faktiskt hade. Jag tog med henne till
Valla djurklinik för en besiktning inför nyförsäkran.
Kan ni tänka er det, veterinären rörde henne inte ens.
Hon hälsade knappt på henne och tittade bara lite snabbt.
Hon blev snabbt utdömd pga hennes eksem, som vi
hade fått höra skulle vara helt "ofarliga och inte så jobbiga
för henne", och som endast uppkommer vid löp. Men så verkade inte
fallet vara. Vi duschade och smörjde henne och byte foder
för att faktiskt se en liten förbättring. Men veterinären påstod
ändå att det var djurplågeri.

Det var som en smäll på käften. Kunde inte förstå att hon faktiskt
hade sagt. Allt gick så fort så i tisdags kväll fick hon somna in
i mitt knä. Det var det hemskaste jag varit med om men alla säger att det var
det bästa för henne, men jag vet inte.... 
Vi ville inte detta, men vi var tvugna!
Hoppas du förlåter oss och faktiskt har det bättre nu! 


Vi älskar dig!